Ett fynd, eller bara något som gör en så glad.

Idag var jag på myrorna, jag petade på tantiga skor och gosiga velourtröjor, i jakt på något, utan att riktigt veta vad, ungefär som vanligt. Jag bevandrade mig vidare till bokavdelningen en bit bort, cirkulerade en stund och fick se en drös gamla cd-singlar, ni vet såna där i papp med senaste hitsen på plus någon skum remix alt. b-sida. Började förstrött att bläddra, hittade klassiker som du är så yeah yeah wow wow och what difference does it make, som fick tioåringen inom migs hjärta att pumpa lite extra. (Förtydligande, inte Smiths låten, hur fin den än må vara, utan melodifestival bidraget 2002.) Och när jag står där och nostalgitrippar lite smått så får jag se det. Det är inte helt uppenbart först. Eller jo det är det. Jag blir liksom kär. Kär i ett omslag. Det är något med den röda peruken, de blå ögonen som knivskarpt och hundlikt tittar upp under den, boxningshandskarna, den nakna lite beniga axel, den fakeade kontaktannonsen med orden 26 år. Älska mig. (Sto 159683), som gör att jag måste ta upp den. Jag vänder och vrider, läser och värderar. Ser att låtarna på albumet heter, för det är ett album, saker som kedjerökande skönhet, innan vi går sönder och pappa allt är så romantiskt. Viker försiktigt upp omslaget, och ser kontaktannoser, som taget ur kontakt sidan ur en kvällstidning. Glatt betalar jag en femkrona, fast jag hade kunnat gett mycket mer. Kommer hem stoppar skivan i datorn, börjar lyssna, och det är då jag ser det. När jag håller det tomma omslaget i handen ser jag in där skivan nyss låg. Och där är det en kontaktannons ensam i all den vitblekta pappen, Grafisk form: E E, 26år, korstfäst syndare. Söker ett odelat hjärta. (Bjsby 101206). Och jag faller sönder lite, för det är så fint.