Jag missade det du just sa om rättvisa, men jag såg den skarpa kurvan kring din mun.

Jag kan se dina händer och underarmar framför mig, där ådrorna fortsätter in under den grova ylletröjan. Den är lite kort i ärmarna. Jag minns knappt vem du var, vad du sa att din hund skulle heta, eller vad du pysslade med, men jag kan se dig framför mig, hur du springer, andas tungt, känner blodsmak och saktar ner. Jag kan se dina ögon som någon gång råkade möta mina, jag kan se hur du står på perrongen och ser tåget åka iväg. Och någon gång hoppas jag att jag andas tungt, känner blodsmak och ser in i dina ögon när tåget åker iväg.