Kanske blir det inget av oss två, kanske har jag glömt dig om tio år

Men när du håller dina armar om mig där vi står framför scenen, då är vi, lite på riktigt, för alltid, mot världen, om än bara för två minuter. Jag tänker att vi ändå passar så bra ihop på något konstigt vis, och det gör mig varm. Men jag kan ha fel.