I want to know how you forgive someone, someone you've forgiven so many times. Konsten att kunna förlåta sig själv.

Livet blir aldrig som man tänkt sig, även om man inte tänkt sig något särskilt. Ger jag upp om jag stannar i sängen med dig. Din bleka tunna kropp är full av leverfläckar och vårsolen tränger in i rummet i sängen och dansar över din nakna skuldra. Du sover, det är lite som i "jag ger dig min morgon", fast jag vet inte om jag vill ge dig allt det där. Just då är det vackert, men jag tänker. Tänker för mycket, blir lite rädd för mig själv, säger åt mig själv att sluta, att slappna av. Men ovissheten gnager och jag vill veta mer fast jag vet att jag inte kan. Jag kittlar dig tills du vaknar, du ler och pussar mig på halsen, och jag försöker tränga bort tankarna.