Mänsklig värme, snälla kom närmre.

Det är millimeter ifrån att jag ber dig komma över. Jag fryser och ensamheten gnager sig djupare in genom huden, fast jag försöker stå emot och härda ut. Samtidigt säger förståndet nej och hindrar fingrarna från att forma ord på skärmen. Din jacka får tankarna att börja vandra, jag trodde jag kunde stålsätta mig, men den är alldeles för lik hans och inuti mig brister något som inte får brista. Jag känner hur muren jag byggt upp håller på att krackelera något fasansfullt i kanterna. Han fyller år idag, han som tillägnats så många ord och formuleringar, det har gått tre år snart sen jag sen det började. Jag känner mig patetisk som inte kunnat släppa taget, för ett ögonblick tror jag att det försvunnit, men då kommer du i en likadan jacka, och allt börjar om igen.