torsdag 20 september 2012
Blickar, tegel, och en önskan om självsäkerhet.
Det regnar lätt mot rutan. Liksom snett, som att det blåser. Stadig vinkel ner mot bussen. Rödljus. Evig ungdom och Doc Martens. En förvirring som tar vid. En förklädd rädsla som går förbi. Du går nedför gatorna som du äger dom. Men du gör mig svag, jag biter mig i läppen och tittar bort. Önskar att jag aldrig ska få se dig äldre än just såhär, det skulle inte vara rättvist. Kanske är det därför jag tittar bort och tänker på något annat. Går ner under gatan och upp igen på andra sidan. Ser din lugg lång borta. Tänker att inget alls kommer skada dig och att jag måste bort härifrån. Bort så att här blir där. Du förblir stjärna där, för alltid ung.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar