mycket tryggare i närstrid

Hon är med min pojkvän. - Hjärtkrossad 6-åring

Jag bryter fortfarande ihop när jag tänker på dig.

Allt var ditt jävla fel. Tro inte att jag glömmer det. Det var du som hela tiden gick över gränsen, som till sist gjorde mig svag, som sen lämnade det hela oberörd. (Även om jag helst hade glömt allt.)

I ett förhållande.

Det är inte det att jag gillar dig. Det är bara det att det gör mig så medveten om min egen ensamhet. Motvilligt trycker jag gilla, för att sedan rannsakar mig själv, skriva listor och lyssnar på hur han sjunger " a broken heart is not the end of the world" ur mina överdimensionerade högtalare .

Jag hinner knappt tveka.

Jag svarar ja på smset. (Varför inte.) Jag virar in mig i halsduken, plockar upp tygkassen. (Spegeln, helt okej.) Jag köper billig öl på vägen. (Glasflaska.) Jag går den långa vägen. (Kanske snöar det en aning.) Jag hoppar in i bilen. (Helt utan tvivel.) Jag hälsar på alla människor. (Och glömmer bort deras namn.) Jag sitter på ett golv och dricker alkohol. (Värme från element och berusning.) Jag drar kort i ett trolleritrick. (Och blir förtrollad.) Jag diskuterar och blir kallad intelligent. (Av uppriktighet, inga baktankar.) Jag röker genom köksfönster. (Fuck andningssvårigheter.) Jag skrattar. (Det känns bra.) Jag går med bort, följer med in på te. (Trygghetsvåg och varma mackor.) Jag kramar om och går. (Katten följer mig hem.) Jag vrider om låset 04:00. (Luktar rök och glädje.)

Livet är underbart

Vill kunna lura mig själv att livet är som ett niotillfem blogginlägg. Men det är det inte. Sitter uppe på nätterna i det gamla flickrummet och skriver om min alldagliga medelklassuppväxt. Har ohälsosamma tankar på dagarna. Vem har inte det. Försöker fungera. Det känns svårt. Jag överanalyserar allt. Vill inte vara en del av något. Har ett jobb att gå upp till på morgonen. Även om jag kanske inte får jobba.
Kapitulerar när det kommer till känslorna, vill inte att någon ska röra mig, inte så. För det är totalt jävla meningslöst. Blir oroad över en kram. Det är snällt, men det hjälper inte. Jag kan träffas, om jag vet att det inte kommer leda någon vart, är rädd för att jag ska leda iväg det på ett spår åt fel håll. Därför svarar jag inte på dina sms. Därför kommer jag inte över när du ber mig göra det. Därför tvekar jag innan jag sätter mig i bilen med dig.

Och jag önskar det kunde vara sådär vackert.

Menade du: alla blommiga dofter i världen kan inte göra någon lycklig, och det kan få plats en förskräcklig massa olycka i en kram

They say I'm too young to say I'm trough with love.

När jag fortfarande läste matte var jag en av dem som först tittade i facit och sen försökte komma på en rimlig lösning till svaret på frågan. Inte tvärt om, så som man skulle göra. Det gick oftast inget bättre, jag var värdelös på att hitta lösningarna oavsett hur jag vände och vred och bläddrade i boken. Till sist gav jag upp.

Har nu kommit på att det inte funkar i det riktiga livet heller. Det där med att kolla i facit innan. Det spelar ingen roll att man har samma musiksmak, eller älskar samma böcker, för det blir ändå aldrig rätt i slutändan. Hur bra det än ser ut i facit, även om den musikala kompatibiliteten visar "super", så säger det egentligen ingenting om svaret man är ute efter, det är Y när man ska hitta X. Helt jävla värdelöst. (Just därför ger jag upp.)