jag vill bara ha någon att hålla i handen, viska fina saker i örat på, kanske krama någon gång. hur svårt kan det vara. du vet inte vad du vill. jag vet inte om jag vill, när du inte vet vad du vill. jag är inte promiskuös. jag har bara otur. varje gång.
sprider kärlek på, en gata med för mycket, ensamhet sätt på, hörlurarna, du slipper skrik men vad vet jag, om ensamhet?, så jag hoppar och trampar på ditt hjärta.
jag orkar seriöst inte bry mig, den långsamma kollapsen är på upptakt, snart smäller det, hajen kommer. den äter upp mig inifrån. jag försöker inte tänka på det, men då är någon där och petar igen, och såret blir synligt. jag har försökt att plåstra för det så gott det går, men inte ens Disneys Bambi kan täcka något så trassligt. men jag ska vara glad och otroligt positiv, ropa tjoho i magkittlande nedförsbackar med cykeln. men just som jag gör det, bränner det lite där, där inne någonstans, där inne, dit ingen kan se, att inte du åkte med mig,att du inte höll mig i handen när vi cyklade, att vi inte vinglade fram så där fint som de alltid gör i franska filmer där solen skiner.
jag tror det kan vara för att jag inte träffat dig än. jag hoppas lite på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar