kryper ihop bland kuddarna till Eva Dahlgren och känner mig minst i världen

Jag orkar inte vara stor, orkar inte ta beslut, vill vill vill verkligen inte bli äldre. Jag vill bort från staden jag bor i, men jag vet inte vart. Jag inte vill vara den som om tjugo år ligger där i en dubbelsäng i ett förortsområde, med en deckare på nattduksbordet och en snarkande medelsvensson bredvid mig. Samtidigt är jag nästan ännu mer rädd för att vara ensam. Jag vet inte vilket som är värst faktiskt.  Det ända som jag känner mig säker på är att jag är rädd för framtiden.

Livet är så mycket mer än en idyllisk romans under sjuttiotalet...

...men jag önskar att det inte var så.

Om jag fick önska, så skulle jag önska att jag inte blev förälskad i vemsomhellst, närsomhellst.

Jag faller alldeles för lätt. Och landar alldeles för hårt. Och jag vill inte förstå att det är mitt eget fel.Just nu är  han det finaste jag vet. Det känns lite fel. Men det är sant.

så blev det tisdag

Idag har jag pratat om David Lynch-film med bibliotekarien som hoppas på 6 på fredagarna, han som har en liten son som hälsar på ibland, och som sagt att jag var söt, om han nu fick säga det. Sen har jag känt mig lite vilsen och rädd i några minuter. Insett att skolmaten där jag går nog inte är den värsta, för den idag var värre. Blivit inspirerad om hur jag skulle kunna hjälpa andra människor, genom de val jag gör.  Drömt mig bort. Och blivit oerhört glad över några ord på en skärm. Ibland räcker det med ord.

var i kroppen sitter olyckilg kärlek?

hur många hjärtan går det på ett år? personer som någon gång kanske känt sig som jag gör nu: Christopher Sander, Gunnar Ardelius, Annika Norlin.

Alldeles för mycket muskler

Skriver dikter om konserverad frukt när jag borde skriva flera hundra ord om att det inte finns nån åtskillnad mellan vad som är sant och vad som är falskt. Istället för att sova, sitter jag uppe och dricker pressad citron. Under tiden som passerar sitter jag och målar pojkar på tjockt vit papper, ni vet såna pojkar som man ser sitter snett framför en på bussen, såna pojkar med majestätiska halsar, och fina kängor. Pojkar som man försiktigt försöker räkna leverfläckarna i nacken på när de sover, såna som man kan fastna med ögonen på för att försöka få med varje rynka och skråma i ansiktet i minnet. Det är pojkarna som inser att man kollat på dem en alltför vad som anses normal stund, och därför slår upp ögonen och ser på en så man blir generad och ler svagt. Såna pojkar målar jag.

En måndag utan skola

"If you ask me -is the sky white? I will know that you love me. And if I answer -The sky is dark, you will know that I love you. And in that way we will know."/Les Amants du Pont- Neuf (kommer inte ihåg det exakta citatet, och kunde inte hitta det, men tyckte det var otroligt fint.) Ledig dag, klipper lugg, äter frukt, kollar på fransk film, och försöker hålla sig på benen.

I flirted with a boy in sign language 'cause he was deaf

tankar klockan halv två en fredagkväll

Jag tycker inte om marmeladkulor, även om det är godare än jag minns det.
Ska man ha sjömansklänningen med knappar på sig i morgon, eller ska man leta på en farfars tröja?
Jag borde inte gilla dig. Jag gillar dig. Jag hatar dig lite för att jag gillar dig och att du inte gillar mig. Jag hatar mig själv ännu mer för att jag just hatar dig, det är ju inte som att det är ditt fel? Eller är det det det är? Men mest hatar jag mig själv för att jag gillar dig. Blir lika klyschigt som en Håkan text, men klyschor finns väl där för någon anledning, användning, för att de stämmer med verkligheten. Nästan filosofiskt.
Vad gör jag när läppstiftet tar slut och jag inte kan köpa nytt?Allt på grund av mitt nyårslöfte, och man måste ju följa principerna, göra så som det är sagt, annars är det ju ingen mening med det. Redan nu i januari, har jag tankar på att göra en lista på "att-köpa-2012". Det gör mig ledsen, hoppas tankarna dör ut tillsammans med snön.

något sånt en alldeles för sen kväll

min bästa vän är flera personer som jag gillar att umgås med och ibland berättar lite för mycket för.
när jag borstar tänderna tänker jag hur många timmar av mitt liv som jag har stått där framför spegeln.

när jag lagar mat planerar jag långt i förväg för att det ska bli bra, för att sedan misslyckas lite halvt.

jag är rädd för ensamhet.

den värsta känslan är att inte bli sedd, att vara ignorerad, att ingen skulle bry sig om man försvann.

den bästa känslan är att veta att någon tänker på dig, eller när allt bara känns sådär perfekt som det gör ibland.

jag är bäst på att vara bestämd, och är väldigt envis.

jag är sämst på att släppa saker och gå vidare, jobbigt värre.  

jag lyssnar på min mamma alltför ofta.

 jag pratar ganska mycket och osammanhängande.

jag tycker om pussar i nacken, när det är helt nybäddat i sängen, när det regnar och man hör hur det smattrar mot taket.

kärlek är  när allt annat inte spelar någon roll längre, den bästa känslan, och massa kemikalier i kroppen.

i somras var jag glad dansandes runt i röda träskor, med tanken " det här är den bästa sommaren..."

 sist jag grät var när jag tänkte på allt jag kunde ha gjort för att andra ska få det bättre men aldrig gjorde.

när jag vill tänka  stänger jag in mig på toaletten och blundar, det brukar funka.

när jag bakar blir det alltid jättestökigt hur mycket jag än anstränger mig.

 just nu tänker jag på att jag borde somnat för länge sen.

 idag har jag ätit pannkakor med sirap och grädde som min pappa lagat.

 ikväll ska jag  inte göra så mycket, typ lägga in Plastic Beach och Emil Jensen på ipoden. Eller det var det jag gjorde i alla fall.

imorgon kommer jag  att vara död, eller önska att jag var, gå i skolan, släpa mig fram, äta frukt.

 min mobiltelefon är lite som en prästkrage till utseendet och fylld av konstiga sms.

när jag vaknar på morgonen brukar jag tänka att det är ett nytt äventyr.

om jag var ett djur skulle jag vara en räv; söt ,smart och helt fantastisk *klick**klick*

Lips painted like Rembrandt

Ibland önskar man att man inte gör vissa saker. Först efteråt inser man hur ont det gjorde. Ånger. Jag vill inte falla tillbaka men gör det ändå. Känner nästan den där armen om mina axlar, vill med ens krya ihop som ett litet barn bredvid, lukta på halsen och dö lite. Men det kan jag inte. Och jag vill samtidigt inte, jag vill vara stark. Jag kan klara mig ensam. Samtidigt så kan jag inte göra något annat än att tänka på raggsockor och blont hår. Jag borde aldrig gått dit.

tjugohundra elva, alternativt total förvirring

Nyår var fint. Beundrade raketer som smällde på himlen. Drack fakechampange direkt ur flaskan. Hade diskussioner sittandes på köksbänken. Åkte buss. Var jätteglad och pratade i telefonen. Gick så att de nya docsen skavde. Kysste en pojke bakom ett skynke. Drack billig öl som smakade vattnigt. Somnade lycklig.