Alldeles för mycket muskler

Skriver dikter om konserverad frukt när jag borde skriva flera hundra ord om att det inte finns nån åtskillnad mellan vad som är sant och vad som är falskt. Istället för att sova, sitter jag uppe och dricker pressad citron. Under tiden som passerar sitter jag och målar pojkar på tjockt vit papper, ni vet såna pojkar som man ser sitter snett framför en på bussen, såna pojkar med majestätiska halsar, och fina kängor. Pojkar som man försiktigt försöker räkna leverfläckarna i nacken på när de sover, såna som man kan fastna med ögonen på för att försöka få med varje rynka och skråma i ansiktet i minnet. Det är pojkarna som inser att man kollat på dem en alltför vad som anses normal stund, och därför slår upp ögonen och ser på en så man blir generad och ler svagt. Såna pojkar målar jag.