Inget kanske. Jag är kär i dig.

I Oktober. I Göteborg. Då då står du på scenen, jag framför. Och jag dör lite av lycka redan nu.

If you ever need a stranger

Imorgon börjar jag vid universitetet så idag passade jag på att göra nyttiga grejer som man kan behöva göra innan. Ladda pengar på bankkort, gå förbi biblioteket och låna kurslitteratur osv. Och när jag gick runt där vid lunchtid så slog tanken mig, det var bara en massa ensamma pensionärer som fyllde gatorna, tidningsrummet i biblioteket och gången för bakingredienser i affären. Småpratar lite med några damer i kassakön inne på banken, och hjälper en kvinna att hitta vaniljsocker.  Tänker på Leo Gursky i Kärlekns Historia av Nicole Krauss, och hur han gör saker bara för att folk ska veta att han existerar. Blir så ledsen när jag tänker på alla ensamma människor.
I tvåan på gymnasiet gick jag varje fredagseftermiddag runt fyra hem till en dam som bodde ensam i en stor lägenhet. Det var en del i ett skolprojekt, men det kändes inte så. Vi brukade sitta och prata över en frukt vid köksbordet, läsa tidningen, prata om då och nu. Fast egentligen sa vi inte så mycket, men vi behövde inte säga så mycket. Hon sa alltid att hon skulle sätta på kaffe till jag kom förbi nästa gång, att dörren alltid stod öppen, och en gång när hon hade varit och firat grannen som fyllt år, hade hon skyndat hem långt tidigare än nödvändigt för att vänta min ankomst. Och det var då, de gångerna jag kände hur mycket det lilla jag gjorde faktiskt betydde för den här människan. Hur hon varje vecka satt och väntade på fredagen.
 Så kom den dagen som inte fick komma, ingen kom och öppnade dörren när jag ringde på. Jag tror att jag grät, jag minns inte, jag fick svårt att andas, det kunde inte vara sant, förtvivlat ringde jag till kvinnan som hade hand om mötena. Telefonsvarare, var vänlig tala in ett meddelande efter tonen. Hon har semester.
När hon väl ringer upp berättar hon att allt är över, annonsen hade redan figurerat i tidningen. Hon beklagar inte ens utan frågar bara om jag vill ha en ny person att besöka, "nej tack" säger jag och lägger på.
Nu har det gått två år, och jag fundera på om jag inte borde börja med besök igen. För när jag tänker efter så är det så fint att lyssna på historier och känna sig behövd.  

Om en man

Idag såg jag en man, det var i matbutiken, inget märkvärdigt.
Så till den grad att han köpte fem-sex små toblerone och expressen.
Jag tänkte "vem köper expressen?" och "varför så många?".
På vägen ut genom dörrarna  hade jag redan kommit på en hel drös potentiella svar till frågorna som att;

Han tycker om att rätta fel i och sitter hemma med en röd penna,
Han var hemligt kär i Linda Skugge som ung och köper tidningen av gammal vana, 
Han är spion och tänkte att han måste ha en tidning med ögonhål i,
Han äter en en toblerone varje eftermiddag klockan fem på bussen från jobbet,
Hans flickvän är gravid och känner att hon måste ha toblerone - men vid för mycket blir det motsatt effekt,
Han håller på och bygger en borg av trekantskartongerna, 

och så fortsatte tankarna tills jag var hemma.

Tankar från Popaganda - om att bli sur

Människorna på scenen spelar,
Människorna framför scenen ropar "en gång till",
Människan snett bakom skriker "sug min kuk",
Människan i mitt huvud vänder sig om och väser "jag spottar aldrig ut min snus"

Poplugg, politik och popaganda!

Klippte luggen idag, lite tjockare och lite kortare blev den, blev ganska sugen på att göra en lol från This is England, men är ganska glad att jag inte gjorde det såhär i efterhand.
Gick med i ung vänster nu i dagarna.
Taggar popaganda till tusen, mest debaser slussen och You say france & I whistle, blir väldigt ledsen om jag inte kommer in.

I never said I was brave

Sommaren är slut. Det hänger mustiga äpplen på träden, och kalla vindar stryker efter halsen. Just nu kan du väl få mig så lätt antar jag. Hur minnena från en festival skulle stanna där, men drogs med ut i verkligheten. Jag slängde bort någon slags vän. Hur allting blandas om, börjar på nytt igen. Bryt upp,bryt upp, den nya dagen gryr.
Hur en bild av något så fånigt och så fint som dina fötter i randiga strumpor får mitt hjärta att slå lite hårdare och ledsnare. I min bok är du för evigt ansgar.

Svar på komplicerade frågor kan se ut såhär:

"Ja, det är konstigt med ord, att de kan beröra så mycket ibland, att en text som är bra faktiskt blir mer än bara sammansatta ord och får ett eget liv, precis som vi människor bara är uppbyggda av en massa atomer så blir ju helheten mycket mer än de enskilda delarna, det är därför jag tycker om att skriva tror jag för att något händer när man sätter ihop orden som det inte går att räkna ut på förhand."/Gunnar Ardelius

I could have been anything just to be alternative

Biter försiktigt i limeklyftan innan den trycks ner i den osmakande ölen

Biljetterna till Jens är helt slut, och jag känner bara för att gråta.

Det måste pirra, kännas och göra ont, annars är kärlek blasé.

Du säger att vi är för gamla för att känna sånt bara, känslorna. Men utan känslorna finns ju ingenting kvar.


Why make something disposable as buildings, when you can make somthing that lasts forever lika a greetingcard?

Och jag tänker att jag hellre vill känna något, att allt jag vill är att känna bara något litet, för om man inte känner något vad spelar det då för roll att man försöker, istället läser jag böcker, böcker fyllda av fina ord och hoppas att det ska gå över.

The state that I am in är dysfunktionellt.

Pallade ett äppelkart idag, mest för att jag hade min systers jacka på mig, den är lång och har stora fickor, perfekta palla äpplen fickor. Jag vet att jag borde fördjupa mig i psykologi nu de närmsta dagarna, men hjärnan orkar inte med Freuds sjuka teorier och Amerikanska föreställningar om livet som får mitt liv att framstå som fel. Blir sen ledsen när jag inser att jag ändå håller i en ordutbajsad International Edition, hade nog inte orkat se åt den riktiga boken ens.

Kapitulera omedelbart eller dö, vänta, jag ska bara mata katterna först.

I'll wear you on my arm like a brand new scar.// Och så blev du mitt sår och jag blöder ihjäl.

Saknar Paris lite.

Några låtar

Bästa fredag-gå-på-popklubbs-pepp låten:

Bästa jag-är-inte-alls-arg-jag-hatar-bara-allt-just-nu låten:

Bästa vara-olyckligt-kär-väldigt-ledsen-eller-bara-lite-nere låten:

Bästa gå-genom-staden-en-ödslig-tisdagskväll-i-oktober-låten:

Bästa dansa-fötterna-av-sig-och-kanske-hångla-på-dansgolvet låten:

Oh when we were seventeen our lives was like a film. Things get more complicated when your older.

Nästa vecka kommer batterierna till min fina Minolta och då blir det riktiga bilder, som i och för sig inte kommer komma hit men ändå. Idag har jag cyklat runt i min mors gamla kjol och topp som hon hade på min systers dop någon gång på åttiotalet. Målade naglarna också, den röda färgen gjorde sig inte så bra i bild dock. Ikväll blir det kanske fest hemma hos någon, får se. Och just det, jag kom in på genus, lycklig tjej.

You don't know, but my heart is as strong as a drummer.

Jag borde ha varnat dig, "om du kommer närmre kommer jag krossa ditt hjärta".
Men det gjorde jag aldrig. Inte ens efter att ha läst texten i din hemliga bok om hur någon blir lurad, någon blir lekt med, någon får sitt hjärta krossat. Och jag vet att det kommer hända, just där och då inser jag det, och jag tycker synd om dig. Men jag är likförbannat tyst. Jag borde skrikit åt dig att kasta ut mig, att springa iväg. Men istället låg vi bara där på sängen, helt tysta.