Försöker lappa ihop mig igen. På fel sätt. Man blir ju inte hel av det här, men det hjälper mot tristessen. Love is my drug, men det är inte dig jag är hög på.

Snart är alla hjärtans dag, och jag känner att jag inte vill vara med. Kan man inte obemärkt gå från måndag till onsdag?

Nu tänker jag mest på bitterfittor, knutna nävar och knapplösa knull.

I helgen var jag i S, fuldansade till "kalla mig"och "you can call me Al", drack G&T och alldeles för mycket öl, toaköade i säkert en timme, åkte pendeltåg, sjöng på "spottar aldrig ut" och "Bad girls", kände mig vuxen, kände mig ovuxen, fick hål i ena docsen, gick från en köttmarknad till en annan, blev en del av den, hånglade upp killar i sotarmössa och killar utan, killar som såg ut att vara tjugofyra och killar som såg ut att vara fjorton, blåste tuggummibubblor, frös om benen, kände mig ful för att sen känna mig snygg, ramlade i sängar som jag aldrig kommer ramla i igen, gick längst götgatan åtta på morgonen, tappade bort mig för att sen hitta mig igen.