Jag funderar ofta på avstånden mellan människor, men jag antecknar allt mer sällan.

Hur mycket plats kan det finnas emellan två individer utan att de är främlingar? Hur  nära kan man komma en annan? Hur mycket kan man veta om någon som inte vet något om sig själv? Kan man lära känna någon som inte finns? Är det det fysiska eller det själsliga avståndet som man mäter? Det snurrar till.

When it comes to kissing, I've been a spoiled little brat. (But I still have an issue with loneliness.)

Allt känns tomt. Och rätt meningslöst. Har ingen jävla aning om vad jag vill. Eller vad jag gör. Inte vart jag ska ta vägen heller för den delen. Men det går väl över.