I want to know how you forgive someone, someone you've forgiven so many times. Konsten att kunna förlåta sig själv.

Livet blir aldrig som man tänkt sig, även om man inte tänkt sig något särskilt. Ger jag upp om jag stannar i sängen med dig. Din bleka tunna kropp är full av leverfläckar och vårsolen tränger in i rummet i sängen och dansar över din nakna skuldra. Du sover, det är lite som i "jag ger dig min morgon", fast jag vet inte om jag vill ge dig allt det där. Just då är det vackert, men jag tänker. Tänker för mycket, blir lite rädd för mig själv, säger åt mig själv att sluta, att slappna av. Men ovissheten gnager och jag vill veta mer fast jag vet att jag inte kan. Jag kittlar dig tills du vaknar, du ler och pussar mig på halsen, och jag försöker tränga bort tankarna.

Måste bara lära mig att hantera ensamheten. (Var god dröj.)

Men körsbärsträden blommar än

Jag gillar dig, men jag tror inte det räcker. Spårvagnen kränger, körsbärsträden står i blom. Allt är vackert, du är snäll och just lagom kittlig. Över konstgräs med öl i blodet, hand i hand över ännu en väg, till ett dansgolv, för det skulle ju vara dans dans dans, vi dansar, så nära får ingen gå, och just då står du så nära någon kan stå. Jag inser min egen feghet, visserligen är det jag som tar de första trevande stegen på ett alldeles för självsäkert sätt, du säger att det glädjer dig, men du vet inte att jag gör det av rädsla.

Jag har förlorat mig själv i dig, förlorar jag dig så förlorar jag mig.

Hårspray och regn fungerar inte bra ihop. Det borde jag ha lärt mig. Vems hår är gjort för det här, men en främling så söt som du och en sax fixar allt. Men du är varken närvarande eller främmande. På samma sätt som jag tycker om att gå genom regnet i tunna strumpbyxor, tycker jag om att hjärtat långsamt går sönder. För då känner jag något. Och du kommer aldrig att förstå.

Du sa att ensamheten klädde mig. Men allt jag behöver är lite uppriktighet.

Jag har förstått att jag inte varit den enda, men inte insett det för ens nu.

Sletrianen är inbyggd, gömd under andra ord. Orden betyder ingenting. Jag är alldeles för berörd för att spela oberörd, men gör det ändå. Det är samma spel, det är samma stad, den är nya ansikten men samma känsla. Så jag tar tillbaka min hand och går vidare.