Jag har förstått att jag inte varit den enda, men inte insett det för ens nu.

Sletrianen är inbyggd, gömd under andra ord. Orden betyder ingenting. Jag är alldeles för berörd för att spela oberörd, men gör det ändå. Det är samma spel, det är samma stad, den är nya ansikten men samma känsla. Så jag tar tillbaka min hand och går vidare.