Sommaren är slut. Det hänger mustiga äpplen på träden, och kalla vindar stryker efter halsen. Just nu kan du väl få mig så lätt antar jag. Hur minnena från en festival skulle stanna där, men drogs med ut i verkligheten. Jag slängde bort någon slags vän. Hur allting blandas om, börjar på nytt igen. Bryt upp,bryt upp, den nya dagen gryr.
Hur en bild av något så fånigt och så fint som dina fötter i randiga strumpor får mitt hjärta att slå lite hårdare och ledsnare. I min bok är du för evigt ansgar.
alltid så fint. min favoritblogg.
SvaraRadera