Ibland önskar man att man inte gör vissa saker. Först efteråt inser man hur ont det gjorde. Ånger. Jag vill inte falla tillbaka men gör det ändå. Känner nästan den där armen om mina axlar, vill med ens krya ihop som ett litet barn bredvid, lukta på halsen och dö lite. Men det kan jag inte. Och jag vill samtidigt inte, jag vill vara stark. Jag kan klara mig ensam. Samtidigt så kan jag inte göra något annat än att tänka på raggsockor och blont hår. Jag borde aldrig gått dit.
söndag 9 januari 2011
Lips painted like Rembrandt
Ibland önskar man att man inte gör vissa saker. Först efteråt inser man hur ont det gjorde. Ånger. Jag vill inte falla tillbaka men gör det ändå. Känner nästan den där armen om mina axlar, vill med ens krya ihop som ett litet barn bredvid, lukta på halsen och dö lite. Men det kan jag inte. Och jag vill samtidigt inte, jag vill vara stark. Jag kan klara mig ensam. Samtidigt så kan jag inte göra något annat än att tänka på raggsockor och blont hår. Jag borde aldrig gått dit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh, vad glad jag blev av din kommentar Ellen! Men tro mig, jag är inte glad hela tiden. Även om väldigt många tror det, jag har som bara kommit på att allting blir så mycket roligare med ett leende på läpparna. Kram på dig!
SvaraRadera