Tomt. Öde. Grått. Lite så det känns sen du gick/försvann/sa att du inte ville umgås längre. Du blev mitt hål, någon gång sa du "kevlarsjälar är vi allihopa."Du skämtade, men jag tror att det kan vara lite sant.
Det är inte som att jag behöver dig, jag klarar mig fint själv. Men utan dig svider alla skrapsår lite mer än vanligt, alla vägar hem blir så mycket längre, och alla dagar och nätter känns så mycket ensammare.
Jag önskar bara att jag kunde glömma dig och vara lycklig med någon annan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar