För mitt hopp är en skadskjuten kråka och jag är ett springade barn.

Du  kommer gå långt, visst var det väl så vi sa?  (Någon dag ska jag bryta min ut, riva ner kulissen, skrika högt och springa iväg.) En husvagn, lagom sliten med aprilkosa spetsgardiner och cornetto-gul rand på utsidan. Ett landskap som ingen längre lägger märket till. Vägar av sprucken asfalt med smultron vid sidan. Hjordar av hjortdjur med de vitaste prickar och kaniner,(finns de kvar då? ) En flicka med prickiga strupbyxor med revor, ostyrigt kittlande hår och bankade hjärta. Du behöver inte gå långt, bara du går hit.



  

För jag springer med bultande hjärta, jag springer på taniga ben.