Minnen av decemberhimlen

Sitter och tänker tillbaka på vintern. Då vi var små oskyldiga och hånglade till Arctic Monkeys på ditt bruna överkast. Jag hade just inhandlat mitt första par Dr Martens, det var svinkallt ute, jag hade gått igenom din bok/cd/film-hylla och lagt till svenskindiepop i ditt annars så britpop-fyllda spotifykonto, som du glatt berättade att ditt ex betalade för. Vi skrattade och satte på Favourite Worst Nightmare, satte oss på sängen, på överkastet, just det bruna. Där satt vi och hånglade oss igenom hela albumet från Brainstorm till 505, förutom vid de tillfällen då jag sjöng med eller betraktade leverfläckarna vid din nacke. Du hade en skjorta från jc. Efter ett tag kom du på att det nog var en bra ide att äta något, så vi klev upp från överkastet, du plockade upp gitarren och frågade om jag hade hört Beirut. Jag skakade på huvudet, du satte dig halvt på skrivbordet och började spela Nantes. Det kan ha varit det finaste, just precis då.