Och jag såg dig springa över skaren. Ibland vill man bara skriva i slask, det hjälper ingen, men det känns lite bättre när man sakta vandrar hemåt i natten.

Ibland känns livet bara sådär övermäktigt, det är då jag behöver någon som tar min hand och drar ner mig till verkligheten. Allt kan ändras på en millisekund, försöker förstå, försöker hitta något att klamra mig fast vid. Min mamma sa till mig att det var farligt att vara en sökare, en viss sorts människa som inte kunde finna ro i tillvaron, hon gav Ted Gärdestad som exempel. Jag blev livrädd, för jag ville ju inte hoppa framför ett tåg,och beslutade mig för att inte bli "en sån". Nu sitter jag, försöker hitta svaren, fast jag inte vill, men vill ändå. Tänker att det nog går över.