vi är förlorare, men det kan vara ganska fint ändå.

När jag blir gammal vill jag bli lite som min morfar. Han har alltid något nytt att berätta. Idag på vägen hem berättade han om sina föräldrars handelsträdgård som låg på blomstergatan, och om hur de brukade leka ryska posten i tält där det idag går en väg, om hur han brukade cykla nedför backar som då verkade så hiskeligt branta att susa nedför, om ett sockerdricksbryggeri nere vid sjön och om alla personer och saker som en gång varit. Sånt vill jag också kunna berätta för mina barnbarn.